Från ytterdörren och vidare.

MÅNDAG. Tog en runda förbi mamma och pappas nya hus som börjar bli klart. Om ni vill se den otroliga förvandlingen från ruckel till pittoreskt - Hagbyhamn

 
 
 
 
 
 
 
 

Tack Sara och Andreas.

MÅNDAG. Några timmar på jobbet och någon timme utanför huset. Hade en känsla enda ifrån det att jag lämnade hemmet imorse, jag har glömt något, och det fick jag också veta med besked och vänta på nyckel in i en och en halv timme. Med nyckeln kom syster och med syster kom inflyttningspresenter. Och det med ett stort plural.


Sakerna som inte hann bli inslagna pga torktid eller sen shopping kan vi se klart och tydligt; docka att hänga ringar på som Sara gjort själv, små gubbar att fästa på glasen under fest så man håller koll på sitt drickeri, ett grytunderlägg och en tvättpåse. Jag är som ett barn på julafton när det kommer till presenter. Jag bara älskar att få saker.

Är i total jävla chock.

TORSDAG. Söndergråten och utmattad av chock. Ett nytt kapitel börjar. Punkt slut.

När det provisoriska gör dagen.

TISDAG. Några timmar med att få ett grått golv till att glittra och jag var snart nere i det alltid så gnistrande Ragnabo. Lite mojitos och en provisorisk lösning för att se morden i midsommer gjorde dagen.


När oxköttet gjorde dagen.

LÖRDAG. Vi hittade Mia, Emelie och Alexander på en fika filt nere i Hagbyhamn. Det blev fisk och snäckletande för de mindre medan vi andra åt jordgubbar och njöt. Men livet kan inte vara perfekt under en längre tid och plötsligt som det var så hade vi riktigt kyliga vindar som vi bytte ut mot kväljande värme uppe vid huset. Två människor med två tajta släkten åt båda håll är upptagna människor. Från barnpassning och pannkakor stuvade vi om för vuxen fest med oxkött hos Jesper pappa.

Jag hade haft många roliga bilder från denna fest om det inte var för att denna blogg är barnvänlig när det gäller lättkläddhet och mode, och där ingår inte kalsonger och skjorta. Jag badade för första gången i Sverige på tre år, eller badat har jag nog inte gjort på fem år, det har mer varit dopp. Jag åt även riktigt tillagad oxkött för första gången och nu slåss det om första platsen med kyckling. Många mojitos senare någongång kvart i två tog Magnus och hittade på en egan drink för att vi skulle klara av cykelfärden hem, halv tre var vi hemma och jag var ett halvt Helly Hansen ställ från åttiotalet rikare.

underverk nummer 8?

FREDAG. Jesper blir lätt rastlös nu för tiden och vill utnyttja alla sina nya bygg kunskaper på allt och alla. Därför åker vi ner till Sollan och Kjelle så han får bygga av sig och freestyla lite om helgerna. Vi gör knappast något åttonde underverk där bland strawberry daiquiries och mojitos men det räcker nog för oss alla.


Jesper, Jesper hur mycket är klockan?

SÖNDAG. Jag låg där och tänkte om jag den här gången ändå skulle väcka honom för att kolla hur mycket klockan var eftersom jag tyckte det var onödigt förra gången jag vaknade till. Det kändes som om den var mycket men ändå hade ju inte hans alarm på kvart över 7 ringt. Jag tyckte ändå det var värt risken att få en lite nyvaken och vresig pojkvän för att själv slippa resa sig upp och hämta mobilen. I panik börjar jesper nästan att klä på sig innan han ens hunnit säga hur mycket klockan är. Det är en halvtimme tills vi ska vara vid kyrkan. På med vad som låg överst och strunta i båda mat och hämta present. Nu gällde det att inte bli försenad och därmed utskämd i fader guds hus. Två timmar i kyrkan med en väldigt annorlunda konfirmation så var det äntligen dags att få i sig lite blodsocker.



Upplyst på olika sätt.

LÖRDAG. Med en vän på soffan blir det lätt något DH och Cougar town för mycket medan hjärntrollen bankar på hjärnbalken och godispåsen blivit en kletig röra. När jag och jesper äntligen lämnade källaren märkte vi av solen och har sedan dess suttit i den både hemma på altanen och ute vid sjöboden. Pappa har fått munktröja, blommor, vinkaraff och choklad som uppskattning för att han föddes för fyrtiotre år sedan, imorgon, och jag har fått årets första rabarberpaj. Efter kusin lek är jag sliten och nu får ännu en "the end of the world" film fylla vår kväll. För som jesper säger, är jag den den enda upplysta, som har förstått att världen redan är körd.



Kopping

TISDAG. Direkt efter frukosten hoppade mamma på mig med koppingen och jag som trodde vi skulle göra det ikväll var inte känslomässigt förbered (man koppar igenom att suga fast små blå bollar på det ställa som gör ont). Mamma är zonterapeut och älskar att plåga och hjälpa människor. Mig plågar hon mest eftersom jag har så stora problem med mina axlar. Jesper hjälper hon och tar helt bort hans pollenallergi. Ja, vi behandlas alla olika, pappa hade blåmärken flera dagar efterråt. Jag la mig med mina enorma sugmärken i ett renande bad och när jag tömde ur vattnet kände jag mig några gram lättare och renare. Men klockan är snart tolv och det är STOR tid för mig att plugga. Moralen och de politiska kunskaperna ska tömmas ut på papper och det innan kvällen!









Det ska hinnas bleka tänder och sola också, för imorgon är det fredag och då ska man vara fin :)

Grattis gamla farmor

SÖNDAG. Då har farmor gått och blivit gammal hon med. Sextiofem gick hon och fyllde och på det satte hon ett stort kalas. Eftersom hon varit ledig halva livet så var det ingen större omställning på det viset men hon verkade lycklig över presenterna. Dom håller fortfarande på där inne i stan och farmor var iallafall fullast när jag åkte därifrån. Tyvärr får jag inte se upplösningen eftersom jag måste analysera det brittiska valets upplösning. Jag har fortfarande inte förstått vem som vann, men det ska jag ta reda på och skriva två sidor om nu. Joppe är en hyvens kille på att ge läxor över helgen. 

trädgårdsmästare nästa?

SÖNDAG. Som sagt blommor inhandlades och jag gjorde något som inte hänt så många gånger - jag tog på mig trädgårdshandskarna och besteg garagegolvet. Och något som jag definitivt kommer göra fler gånger nu när jag väl testat är helt klart att plantera blommor, jag verkar liksom ha en viss fallenhet för det hela ;).




Our house in the middle of the street.

TORSDAG. Jag får inte bo kvar i mitt hus. Mitt barndomshem är snart någon annans. Men jag får överleva, för det verkar alla andra göra. Vi ska ha husvisning nästa onsdag, men vi har redan haft en familj här och någon som kommer imorgon. Det är helt enkelt en jävla massa städande och undanplockande hela tiden. Husköpare verkar inte vilja se alla mina klädval liggandes på sängen eller p-piller kartor på bänken, känsligt.


                                       


Kommer sakna galet.


Blont huvud och liten gump

SÖNDAG. Emelie är en lustig filur. Hon sover otroligt hårt och det fick jag och jesper nu se för oss själva. Tre nätter i rad har vi gått in och hämtat skruttan ifrån det rum där vi låtit henne somna till det rum där hon skulle vakna. Alla dessa tre kvällar har vi hittat henne utan täcke och nattlinnet nästan uppdraget till näsan. Jesper har burit ut henne till soffan och precis när hennes lilla gump nuddar soffan "vaknar" hon för att sätta sig upp nere vid fötterna. Hon är vaken men ändå så himla väck. Jag får trycka ner henne emot kudden men så fort det lilla blonda huvudet nuddar kudden sover hon stenhårt igen. Tre kvällar i rad utan något minne av händelsen dagen efter, det är ingen tillfällighet.
 


Liten sömnsittare i action.


Uppdrag: Barnvakt slutfört

MALMÖ. Jag har sett till så att två barn har fått på sig kläder och haft mat i magen nu i fyra dagar. Im done! Simhallen tog på mina krafter och efter lite jordgubbar till fika la jag mig i solariumet. Sara och Jesper fick klara av de små liven själva när de ville vara i strömmen eller vinterbada, jag spenderade helt enkelt den mesta tiden i bubblet. Ut på middag innan barnen slängdes i säng och vi fick smutta på Andreas nya drink som vi kallar justmadeit, delicious och fresh. Lördagen gick i stadens tecken. Vi for ut till entre och gick ut till staden, vi fick det mesta gjort och köpt. Förrutom mina nya kärlekar på Zara. Emellan dessa händelser var det mycket tvspel, pyssel och godis. Vi gjorde helt enkelt vad vi kunde av situationen, det bästa så att säga.


storstrumpan borde fixa biffen.

TORSDAG. Det ända jag kan tänka på just nu är hur jag sitter på tåget och läser någon blaska medan barnen och jesper kollar på kalle anka på den bärbara. Ge mig ett tunnbröd fyllt med godsaker, en kopp the och en fönsterplats nu. Jag vill ge mig iväg till syster och bli bjuden på mojito. Frågan är bara om vi måste ta med oss virket själva och ifall hon har något ätbart klart till oss när vi kommer fram. Har du det storstrumpa? Klockan nio ikväll hoppas jag på att stå på malmö central station med en väntande taxi.

38 någonting

TISDAG. Att gå tillbaka till livet innebär att mamma fyller trettioåtta-någonting = fyrtiotre i människoår. Det halsband vi ha beställt till henne har inte kommit än och jag tycker inte om att komma hem tomhänt från stan, så köpte henne ett linne att titta på tills det specialdesignade halsbandet kommer. Vad är värre än att komma hem tomhänt? Att ha köpt någonting till någon annan och ingenting till sig själv. Därför fick det bli en foundation och en förstorad stickningskreation som har premiär för allmänheten redan imorgon. Tills morgondagen kommer ska jag sitta med Sartre, Nietzsche och Kirkegaard och spåna på existensialismen.

En dag på rinken

LÖRDAG.


Barntrauman på solsidan

FREDAG. Barnen är äntligen i säng och det medför att ostbågepåsen har fått öpnnas. Jag vet inte vad jag ska säga om dagens Solsida tillsammans med barnen..

6 årig kusin: Är det så där man gör när man kn*llar?
Jag med högröda kinder: Ne, du ser ju hur lustigt han tycker det är.
Jesper som tror att han är pedagogisk: Det är ju bara en inbrottstjuv.
Jag gapflabbandes: Haha! Va? Vad snackar du om?

Sedan försökte vi diskutera fram hur vi skulle förklara detta utan att nämna något för flickan mitt emellan oss. Jag tyckte det var lite dumt att förklara att alla inbrottstjuvar kn*llade folk och så, medan jesper tyckte det var bättre om hon levde i total ovisshet. Vi får se vad hennes mamma säger om några år när de men som blivit tydligt syns.

Följ min blogg med bloglovin


Varför bilderna?

SÖNDAG. Äntligen ligger jag här i mina stilla, alldeles för stora säng, med ett ljus, doftande av kanelbulle, vid min sida. Det är söndags kväll och jag har inte varit full ett endaste dugg denna helg vilket har medfört att jag faktiskt fått något gjort om dagarna och kan komma ihåg allt som har hänt under kvällstid. Man kan säga att jag har spenderat tiden i Bergkvara/Torsås dessa tre dagar som jag gärna vill räkna som helg. Det har varit övernattning hos Sollan och Kjelle, revy i torsås och sedan födelsedags firande för Kjelle. Fram och tillbaka har den röda frontalkrockade faran gått för att vi skulle kunna luckta gott, se fräsha ut och förfesta på sprit och bananer så som mamma och pappa tidigare i veckan hade lovat.

Så förrutom alldeles för mycket nätshopping, nakna karlar och lokala skämt så har helgen varit befriande lång till skillnad emot många andra. Men efter denna nerskrivna mening från Lilian "Jennie och jag har även några nyheter inför helgen som du måste höra." tror jag mig veta att kommande helg kommer att vara som ett bombnedslag med tillhörande bakisdag.


För att det är snyggt, för att det är galet billigt.



För att jag tyckte aporna var söta, för att pappa försöker
vara en utav dom, för att jesper är utstött.

jag vet vem jag är när jag är hos dig.

FREDAG. Rapporten som har tagit upp min vecka tog upp en bra famn med tid även igår innan den äntligen kunde skickas in. Annars var det fritt fram med skridskorna och yoghurten. Själv föredrog jag yogurten eftersom jag inte är något vinterbarn och därmed inte har några skills varken på skidor eller skridskor. Inga pirruetter för min del men när magen kurrade efter en dag utan mat fick den sin yogurth innan sängen tog över hela kroppen. Hela kroppen förrutom tandvärken där min visdomstand håller på att växa ut.

Idag är jag allmänt lycklig, inte festlycklig utan så där så att det inte spelar någon roll om någonting går på tok. För jag missade religionsprovet, kom för sent till naturen och glömde mitt USB i skolan, men jag blev inte ens arg för Pia på biblioteket fixade mitt USB till säkerhet. Mamma glömde mobilen så fick skjutsa runt på henne och jag får sitta på den stationära för laddaren till den bärbara är sönder. Men jag mår utmärkt och är lugn i hela min själ, tackar melissa lite för det just nu. Eller just nu tackar jag mina föräldrar för att dom har ett solarium jag får låna utan gränser. Jag ska riva mina murar tills vi ser varann, för jag vet vem jag är när jag är hos dig, trallala och glädje på lysrör i denna årstid.


Tidigare inlägg
RSS 2.0