Kattastrof
SÖNDAG. Efter alldeles för mycket cyklande kom jag hem till ett sånär tomt hem. Det var bara jag och Tuss så långt blick och hörsel nådde. Jag letade överallt. Kände på alla täcken, skrek i alla garderober, plockade isär soffan och drog mitt hår innan jag tillslut vågade ringa och oroa mamma. Hennes lilla bebis var borta och mamma kom som ett skott hem för att återupprepa mitt letande. Efter att grannarna dragits in i letandet kom skruttan äntligen fram från sitt gömställe bakom böckerna i bokhyllan. Mamma som redan börjat fälla tårar och jag som gått runt och varit orolig i timmar har henne nu under kontroll och för tillfället ligger hon här över mitt huvud medan Tuss skriker på mig att hon och jag ska sova nu.
Sessa myser innanför nya Maxiklänningen.
