sofiesallt

TORSDAG. Ibland får folk så lustig uppfattning om annat folk på grund av små händelser och incidenter. Just nu ser nog folket i Möllevång området oss som brats utan någon bestämd dialekt. Godistarmen skrek och med en butik tre meter ifrån porten kändes det inte som om det var någon idée att streta emot. Väl där var det ena missförståndet efter det andra mellan oss och de tre killarna i affären, de trodde att vi ville ha lösgodis så mycket som vi plockade av det förpackade godiset och när vi slängde fram en Marabou tänkte de att vi ruinerat oss på en liten livs. När jag såg den blicken visste jag att vad som sen skulle komma och hända skulle få ben att skaka, jag kunde inte sluta skratta när jesper slängde fram femhundralappen och killarna tittade på varandra som "vad fan är det här för några?!". När vi gick till Pizzerian med raskatten uppburen i famnen med koppel så var måttet ganska rågat. Vi fortsatte på den extrema banan och spelade Monopol i några timmar med den extreme Andreas och hans skador ifrån barndomen.