sofiesallt

FREDAG. Nu börjar nittiotvåorna fylla myndiga och det gör ont i mig för många anledningar. Jag känner knappt någon yngre så det blir inte många storslagna och pirriga artonårsfester för mig utan istället får jag glatt stå och titta på när alla visar legitimationen för första gången stolta som tuppar. Om jag har räknat rätt känner jag tre godingar som är året yngre och som detta år ska firas in i krog-gemenskapen. Men som jag och jennie sa igår, vi är inte nitton, vi är inte vuxna, vi vill fylla arton igen! Så jag tänkte för mig själv i början av detta år att jag kommer få ett tråkigt händelselöst liv nu efter allas myndighetsförklaring. Men då slog det mig när, jag för någon vecka sedan, fick ett litet brev, det är ju nu livet börjat! Det är ju dags för studenter och för guds skull glöm inte att vi blir äldre och folk fyller faktiskt också tjugo år, börjar gifta sig, få barn eller skaffar hus där galna fester kan hållas. Nästan allt är tillåtet, och det ända som kan stoppa oss är ekonomin och man bestämmer faktiskt själv om man verkligen vill ha ett extra jobb eller inte. Så det kanske inte är helt fel att bli äldre ändå? Visst kan jag känna mig lite gråhårig ibland, men då är det bara att tänka efter, sätta på sig heelsen, hångla upp fästmannen för att sedan gå ut och have the time of my life med tjejerna. Nämnde jag att jag älskar mitt liv?