levande micheline
ONSDAG. Jag gick med slutna ögon från körskolan och det kändes som om jag hellre skulle vilja bli påkörd än att behöva se snön falle ner. Jag blev inte påkörd och jag såg snön. Jag satt och kände mig efter och jag gjorde provet, jag gick fram och tillbaka med påsen fylld av kläder till Lillsofie, men det näst största jag hade på min tänkande hjärna var hur mycket jag älskar min nya jacka! Jag har inte haft en riktig vinter jacka på kanske fem år (erkän att de är fula, att man blir ful i dom och att dom kostar tråkiga pengar) och helt plötsligt har jag en. Den är liksom varm, ovanligt för mig. Vinden puttade mig framåt men den var aldrig genomträngande och jag kände mig som en levande micheline gubbe. En varm levande micheline gubbe.
Senaste inköpen gick inte ens upp till 500 lappen. Storartat.
