sofiesallt

TORSDAG. underbara sovmorgon med sol! Jesper är inne i stan och hämtar våra brssestolar för sedan ska vi sätta oss på avbytarbänkens hörn och kolla på när Magnus spelar fotboll med de andra gubbarna här i Ljungbyholm på himlaspelen. Ska bli skoj att se de äldre männens fotbolls-självförtroende sakta brytas ner och höra de allt sämre bortförklaringarna för deras tabbar. Men mest av allt vill jag hem och träffa min älskade lilla kusin Alexander som ska bo hos mamma och pappa under natten.

Alexander föddes med autism asherberger (ursäkta stavningen) som är en väldigt jobbig sjukdom som inte går att göra något åt, han ser fullkomligt normal ut och man kan ibland ha bra samtal med honom också. Sjukdomen är så hemsk att pojken kan inte känna av känslor och förstå situationer. Såg en film om detta för bara någon dag sen, den var så verklig så jag satt och bölade mig igenom hela jäkla filmen och ville mest av allt bara skydda Alexander med mitt liv för att han aldrig skulle behöva få det som killen i filmen. Människor med asbergers syndrom tänker på att ta livet av sig flera gånger om dagen. Jag kommer aldrig kunna byta plats med sex åriga Alexander, hur mycket jag än skulle vilja, utan det kommer bli ett helvete för min älskade kusin, men jag kommer stötta honom hela livet.