sofiesallt

MÅNDAG. Såna här årsdagar får en alltid att tänka till och sen så uppenbarar det sig ett litet försynt leende på läpparna där man sitter i sin ensamhet. Jag och Jesper har lekt oss igenom tre och ett halvt år tillsammans fastän att jag inte kan fatta att vi ens har känt varandra så länge. Det började i sjuan när man var på festerna hos Granberg (Granberg förnekar dom och det gjorde jag nog också som liten) och man började träffa alla dessa stora pojkar, sedan kom åttan och det var ett flitigt häng både i Hobban och på Granbergfesterna. Träffade en full Jesper många gånger och till slut tog vi kontakt över msn, häftiga grejer. Jag var inte den som var den, jag var den mest vågade tjejen i Ljungbyholm utan att låta det minsta prostituerad, och sa någon dag efterråt Jag kommer hem till dig nu, du kan ju lära mig att spela CS typ.

Jag tog bussen och Jesper mötte mig, de första ord jag någonsin sa direkt till pojken var Måste du gå så jävla långsamt i kurvan? Några filmer senare och någon puss hit och dit så åkte jag hem, det hände även de följande dagarna, fram och tillbaka med bussen. Helt plötsligt blev Jesper kallad toffel och Matilda tyckte jag var frånvarande, jag kunde inte förstå vad som hände, jag hade ju varit tillsammans med andra killar innan.. Men där låg vi insnöade i Jespers rum från alla Ljungbyholmsfester, random skitsnacket och det hemska vintervädret utan tid och rum, i nästan ett halvår. Men alla par måste börja socialisera sig igen, annars tappar man kontakten med alla, det har vi sett många praktexemplar på redan nu i denna låga ålder.. Vi blev inte såna, vi blev festprissar och släktdeltagare istället ;).

Vid två, två och ett halvt år där någonstanns runtomkring hade vi det riktigt stormigt. Vi ville helst av allt inte förstå oss på varandra och absolut inte ändra oss själva för varandras skull och ingen ville ha fel i något. Det blev mycket gråt, skrik och slängande av småsaker. Fast vi rädde ut allt det där och vi blev istället the perfect couple - om du frågar oss ;D. Vi blev mycket mer lika varandra. Jag kunde ligga en hel dag och kolla på Simpsons, skita i vad folk sa och gå runt i mjukiskläder. Jesper kunde plocka undan tallrikar när flugorna var som värst, ha en diskussion med argument och märka om någon mådde dåligt. Vi blev lite mer Ying och Yang än Kling och Klang.

Det senaste året har bara varit outstanding, vi har alltid galet roligt tillsammans och lever med de få brister vi har kvar utan att de märks. Jesper ha blivit min bästa vän och jag skulle säga att jag är detsamma för honom ;) Granberg släng dig i väggen, ne gör inte det förresten, det kan göra ont.

Våran absurda humor, våran syn på släkt och vänner och vårat gemensamma intresse för alkohol gör oss till ett radarpar i Ljungbyholm. Så utan några avbrott eller förslitnelser står vi fortfarande kvar här och säger olämpliga saker som får folk att bli generade. Jag vet att min älskling inte har läst hela den här texten (han har aldrig i hela sitt liv läst en hel text själv, för han blir så lätt uttråkad) iallafall så för att sumera hur mycket jag älskar den där komiska, klumpiga, onödiga, oplanerade, lagom runde, perfekte mannen:

Jag kan inte spela CS eller WOW och har aldrig behövt lära mig eftersom han slutade spela ganska så tidigt. Jag har varit på mer fester och kalas än någon annan i min ålder pga de kontakter jag har fått. Jag har vissa stunder blivit för älskad och nästan fått skavsår över det. Jag vet att Jesper kommer skratta åt mina tappra försök med dataskillsen på Paint och tycka att jag är trångsynt men också lite söt som inte fattar Photoshop. Jesper tar inte längre kurvan så långsamt och han säger inte längre öh, äh han säger Jag älskar dig Sofie.