Man kan verkligen inte förstå allt..
MÅNDAG.
Vi borde rädda planeten. Vi borde stoppa krigen. Svälten, Döden.Nöden. Heal the world togheter. Vi borde förändra världen. Vi borde gripa vår storhet. Axla manteln. Ta över rodret. Stryra skutan. Vi borde skapa mästerverk. Eller åtminstone något enda litet som kan bli kvar.
Vad gör vi istället? Lyssnar på Gyllene Tider. Lever i denlilla världen och drömmer om vår barndom. Saknar våra smurfar. Ropar efter Magnus, Brasse och eva, som barn som gått vilse i skogen och ropar efter mamma och pappa. Blundar för det otäcka. Ser om Harry Potter istället. Kan allt om Harry Potter filmerna.
Redan som arton åring säger vi att det var bättre förr. Och vi har rätt. Det var bättre förr, innan kraven och förväntningarna infann sig, förödmjukelserna, nederlagen och den stora förvirringen - så vi kväver oss i Harry Potter och Gyllene Tider. Utan syre blir hjärnan tom.
Går baklänges mot framtiden och ropar: Kom tillbaka! Våra röster små och ängsliga. Allt ser ut som det brukar. Ingenting är som förut. Vi borde ha intagit scenen. Det hade varit vår tur nu. Helvete, också! Helvetes jävla helvete! Ha förbarmande med oss. Gud!
