sofiesallt

TISDAG. Druckit te i fördärv nu och kan knappt sitta. Tidigare la jag ifrån mig min bok och min penna på en bänk nära mitt skåp för att göra någonting i skåpet. Jag sneglar lite på mina saker och märker att en kille tittar sig om och sedan glider ner med handen lite fint och tar min penna. Han går två steg där ifrån och börja högljudt beskriva för kompisarna hur han gjorde och han blev deras hjälte. Jag höll ögonen på honom tills jag var klar i mitt skåp. Gick fram till honom och sa med snäll röst "Kan jag få tillbaka min penna?" Och då får man den dumma kommentaren "Eh, hehe var den din?" Ne självklart var den inte min, jag försöker bara sno vidare den och går alltid runt och letar after folk som snott något! Inte vad jag sa, utan gick därifrån. Rättare sagt fyra steg därifrån, bakom hörnet och satte mig på bänken där mina saker hade laget. Hörde hur han skämdes men försökte göra sig cool inför killarna. Nästan alla killarna lät så där mesigt halv rädda, när plötsligt en utav dom sticker fram huvudet och ser mig. Dom börjar springa iväg, man hhör hur dom knuffar på varandra för att snabbast komma därifrån. Ingen vill vara sist och bli uppäten liksom. Jag rör mig inte en centimeter, när killen senare kommer från andra hållet och går till sitt skåp, två meter i från mig och försöker spela fillugn. Dessa små pojkar..

Nu ska jag bege mig ut på stan och se om jag hittar något för de få slantar jag har kvar.