Barn i en 20 årings kropp

LÖRDAG. Hemma hos Jesper nu, mitt uppe i packandet till Sälen. Jesper kan inte packa en enda väska själv eller han har aldrig någonsin försökt. Han springer runt och glömmer saker som skor och laddare. Han är uppspelt och vet knappt vad han ska ta vägen. Han läser halv ta-med-mig listan hela tiden utan att han någonsin verkar komma till slutet av listan. Vem kan någonsin packa hela sin väska för en vecka uppe i Sälen på en halvtimme? Ne, inte utan mammas hjälp inte. Jesper har packat ner ungefär hundra olika mediciner bara för att han ha fått en allergichock för inte så länge sen, sen att det var nitton år sedan han hade det senast har absolut ingenting med saken att göra.

Det ligger saker över hela golvet och jag hör nu fotsteg på ovanvåningen som springer från köket till vardagsrummet, tillbaka till toaletten och nu är han här bakom mig igen. Han kallar mig kött och kysser mig med väldig andfåddhet, sjunger gamla barnvidor och piper fram ord. Ja, hur ska detta gå?

Nu far vi upp till Toffe för att lämna hans väskor, sedan hem till mig tills kvällen kommer, för att bara ta det lugnt och säga hejdå för att vara ifrån varandra längsta tiden någonsin. Sedan lämnar han mig någongång vid läggdags för att åka hem och spendera tiden hos EG. Där blir han sittandes för att hålla sig vaken till halv tre, då resan bär av. Tror inte jag kommer klara av det här bra alls. Kommer bli godisfrossa eller matvägran, vilket av dom vet jag inte än. Kommer bli bedrövligt mycket pluggande eller teve tittande på sånt som ordjakten mm, tror det kommer gå i perioder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0