Nu mer en medtrafikant
MÅNDAG. Halv tio bussen in till stanoch möta upp mamma för att sedan köra runt i nästan en timme och bara känna på väglaget och kolla lite gator och trafik. Helt plötsligt var det dags att åka till vägverket och jag ville helst av allt bara åka till köpcentrumet med mamma och aldrig någonsin behöva sätta mig med dom där kontrollanterna igen. Jag satte mig ändå där och sär satt jag i en halvtimme med koppling, växling och uppsyn till max. Allt kändes underbart när vi körde upp till vägverket igen, då kommer det. Jag backar in i en snödriva! Inte så gutt när hon säger "Sofie du får körkortet men det där kunde ha varit ett barn och du rullade nästan förbi en bil i högerregeln" när mina öron glömmer bort första delen av meningen. När jag sen fick pappret i handen var jag tvungen att kolla minst åtta gånger om det verkligen stod godkänt. Hoppade in i bilen hos mamma som hade lite presenter och efter det strömmade grattis smsen in enda fram till kvällen. Jag är super lycklig och avslappnad, bara det att jag ännu inte fattat att jag inte kommer behöva åka in på körlektioner något mer, fastän att jag har varit ute och kört själv hela tiden sedan dess. 
Min fina skylt jag fick av mamma och pappa tillsammans med lotter. Men med fem nitlotter skrapade inom två dagar förstår jag nu att det inte är min grej.
Gigant klocka som present till mig själv för avklarat körkort.
Antar att det var Jessica som du fick köra upp med? ;) Jag hade henne, hon sa att om jag kör för fort på en 30 väg igen så är det jag som kommer tillbaka med svansen mellan benen!
Hon kan vara den snällaste vägverket har :). Tur för oss bilsuckers att det finns såna som jessica.
