sofiesallt

ONSDAG. Idag var dagen jag har väntat på i nio månader. Idag var också dagen jag inte ville skulle komma efter att snön fallit ner till marken och jesper slirat in i en lastbil. Idag var dagen för min uppkörning, dagen då jag skulle få kortet eller inte. Vi satt där utanför vägverket och väntade, tog i hand och fnissade nervöst. Det skulle kollas leg och jag var sjukt nervös över vad jag skulle få för kontroll att utföra och tänkte inte på någonting annat än hur jag ska kunna köra felfritt. Då kommer det. Orden jag nu och föralltid kommer att förakta. Orden som gjorde mig galen av besvikelse men inte tillät mig att gråta. "Den här legitimationen är för gammal". Jag bara log och kunde inte förstå att det kort som alltid legat i min plånbok och som ingen annan någonsin kommenterat, förrutom bilden, var för gammalt. Han sprang in och kollade med chefen om jag ändå skulle få köra, men det var kört men vi fick inte köra en meter.

Jag fick istället med gråten i halsen beställa en ny tid och ha en vanlig körlektion. Det går inte förklara det hat jag har emot mig själv just nu och tanten på vägverket som inte sa något till mig förra veckan när hon kollade på mitt leg i cirka tio minuter. Måste betala för en ny tid, för ett ynka litet plastkort skull. Blir innan jul iafl, jag måste verkligen tänka positivt för att inte ta livet av mig. Gråter och sover lite i solariumet istället tills någon har läst det här och vill tycka lite synd om mig. Mamma? Matilda? Jesper? Någon annan?